Att jag ska!
Om man bara kunde köpa sig tid... så skulle man nog inte göra det ändå, för då skulle man nämligen inte ha några problem med tid.
Tid är pengar.
Har i och för sig råd att köpa mig ett uns tid, så då gör jag det. Och så börjar jag skriva här! *Ka-ching!*
Buenos Diaz!
Jag skulle vilja skriva tre pappersark har men det har jag varken tid eller rad med.
Resan gick bra, jag akte med Tina, Katri, Jesper och Tommy som ocksa befinner sig har nere (Thank God for that!) Jag skulle nog fortfarande irrat omkring pa arlanda om sa inte vore fallet.
Det ar vackert som ett hoghus har nere! Vilket javla lyxhotell jag har hamnat pa!
Jag ar inte riktigt vn vi det sa nar ja klev ur bussen borjade jag boka ut min packning ur den och da kom en gubbe och snodde den! Forst blev jag lite forbannad sen insag jag ju att that was his job!
Sen fick jag valkomstchampagne och min personlige piccolo hjalpte mig upp med packningen. (like I couldn´t do that myself.)Lite awkward stamning i hissen sadar.
en milslang kritvit strand ligger precis utanfor knuten, det e sa javla vackert sa man grater nar man vaknar!
For att inte tala om hotellet. He rre gud. Vackert som ett hus det med!
Har bor dessutom endast pensionarer, och da menar jag verkligen ENDAST. Mestadels tyska rich bitches som ligger och jaser vid poolen med en virrepinne som accessoar. Sen knatar de omkring i sina tennis-shorts med en handduk lite nonchalant slangd over axeln och avslutar kvallen i pianobaren dar Enrique (Iglesias) river av sina storsta? jazzhits och saa ett litet glas champagne och en skal oliver till det. dresscode: Kavaj!
Jag kanner mig som Leonardo Di Caprio i Titanic. Helt seriost sa kanns det sa varje dag pa det har hotellet. Jag vet inte ens hur man behavar i matsalen. Sa jag kor pa Titanic-modellen Jag borjar utifran och jobbar mig innat.
I mandags promenerade vi runt i hela staden som ar sa gullig och pitoresk! Visst kan man saga sa? Pitoresk? Fy fan vad kul vi hade, den har grupp-konstelationen ar muy bien y mucho perfecto!
I tisdags larde jag mig spel poker av Jesper och Tommy och dom av min forvaning nar jag insag att det var kul! (Formodligen for att det gick extremt bra for mig ocksa...)
Sen gick vi ut och gjorde stan!
gar kvall kakde vi asiaisk buff'e, herregud det var den godaste buffen jag atit!
"-Ar alla matta och belatna?"
"-bra, da gar vi och tar mer mat!"
Jag har gatt och dragit pa mig en rejal forkylning men det ar bara skont, man ska hardas! Kommer man inte hem brun sa kommer man atminstone hem med forkylning och HIV. One to go.. !
Naurligtvis har jag klantat till en del saker redan, men det hinner jag inte ga in pa nu.
Die sonne scheint!
Smurfa lugnt! =)
On the wings of love Airlines.
"-Är du inte nervös när du ska ut och flyga? Tänk om planet störtar? Det kvaddade ett häromveckan."
"- Du menar flygkrasch i Amsterdam. Nio döda, 50 skadade? " Thanks for reminding Dad!
Nej faktiskt inte. Tvärtom. Det är lite så jag brukar ladda.
Det värsta som kan hända är att jag får resa hem död istället för levande, och det kan ju sannerligen bli en helt ny upplevelse.
Jag är inte nervös, inte ett dugg. Jag kan flyga. Jag älskar att flyga. I fly on the wings of love every day !
...And in case I don't... maybe I'll fly on just a little bit of ganja instead.
(.. Oh... I KNEW she had a problem with drugs...! That is so sad... )
Det är bara en sak jag är nervös inför.
-I can't go through the metal detector, 'cause I'm the bomb!
Hejdå Sverige.
Imorrn bitti flyger vi!
Östermalm baby.
Frågar någon var jag bor från och med idag svarar jag bara:
-"Östermalm!"
Står sedan någon och ropar på mig utanför Strandvägen så haha, that's not my problem!"
Jag är för fan förälskad i min lägenhet.
Jag längtar dit. Jag längtar efter att vakna upp med den. Jag längtar efter att rå om den litegranna. Jag längtar efter att duscha med den. Jag längtar efter att omsorgsfullt torka av den med min Fredrik Reinfeldt-disktrasa.
Jag längtar efter att göra den fin och kanske avsluta med en liten cologne av märket Ajax fete des fleurs.
Lovin' it!
48,3 eller vi hade i alla fall tur med invägningen.
Om jag ändå hade tappat ytterligare 28,3 pannor, då hade jag ju kunnat checka in mig själv och sluppit pröjsa för flygstolen. Jag jobbar på det till nästa Suntrip!
(Oh, was that a joke...?.. Or she is having issues...)
Jesus, nu måste jag sova för en timme sen... Imorrn är det dags att flytta! =) Finns bara ett ord för det;
Ä N T L I G E N.
Julskinka!
Klantresedagboken!
Nu ska jag ju trots allt resa iväg in a couple of days och det här blir smidigaste sättet för mig att skriva ner saker och ting och samtidigt stay in touch with home(s) and homies!
Det här är alltså resedagboken för oss resenärer (läs: jag) som har :
Lite sämre lokalsinne.
Lite sämre koll på tid, datum och var vi befinner oss.
Lite sämre koll på hjälpmedel som pass, pengar, p-piller och piljetter. (Bubblare: hemnycklar)
Lite sämre hjärnfunktion i största allmänhet.
Det här kan ju bli oerhörd underhållning om allt går precis som det brukar... rakt åt Sherwoodskogen :)
Let's stay in touch everybody !
Klantresedagboken - lite klantigare, lite roligare -
Grattis till förlovningen!
Vill bara skicka ut mina gratulationer till det lyckliga paret och önska de lycka till!
Nu känner jag dock att jag verkligen har en kunskapslucka här...
Det innebär att jag skulle vilja ha lite information om bland annat vilken virknål som kommer användas för att virka brudens bröllopsklänning? Vilket typsnitt som kommer användas på korten för bordsplacering... (Kan det vara Arial eller ? Comic sans kanske... Wingdings??) och vilket mejeri som kommer pastörisera grädden som skall användas till bröllopstårtan? Jag skulle också uppskatta att få höra lite historier om var brudgummen placerade sina snorkråkor som liten bångstyrig femåring, och... vems skridskor var det egentligen han lånade på gymnastiken i högstadiet den där onsdagen? ... Kan det ha varit Torstens?
Det skulle verkligen vara kanon om till exempel.. ja, Aftonbladet eller varför inte all svensk media kunde göra ett scoop om detta, gärna i följetong, så att jag kan lagra informationen i mitt minneschip och använda den kunskapen i de utmaningar som jag ställs inför i livet.
-Vad sa du, sa du...?
-Ni fixar det??!
OH MY GOD!!!!!!!
That is SO great!!!!!
Porque no salimos juntos esta noche?
Jag skulle gå ut i snön och solen, jag skulle till Ikea, jag skulle styra upp en jäkla massa annat också för den delen.... men livmorsan sa "NEJ" !
Sen talade den bestämt om för mig att:
"Du ska ligga ner, du ska gråta, du ska halvt kräkas, halvt avlivas. Du ska önska livet ur dig själv, din skapare och alla andra. Du ska känna att du dör för ett långt, långt tag.
Men... x antal timmar, 800 mg Ipren + 1000 mg alvedon senare, ungefär samtidigt som det börjar svartna, DÅ skola du återigen se ljuset."
Och varde ljus!
Tack Gode Gud (eller någon alternativ snubbe för det.)
Så då drog vi till "Folkhemmet" och rekade soffor. Jag hittade en jättefin svart soffa. I think I'll have that one!
Problemet är bara det att den levereras med bananbåten och den kan man ju aldrig riktigt lita på när den landar. Det kan bli vecka 11, det kan bli vecka 12 eller det kan bli några månader senare.
Bananbåten, inklusive min blivande soffa, kan också "göra en Columbus" och råka hamna i en helt annan världsdel med lite oflyt.... [plats för skratt]
Man skulle kunna sammanfatta detta kort och koncist som att jag har insett att min lägenhet kommer att vara väldigt spartanskt inredd [ läs: enbart spikmatta] under väldigt många veckor med alla underbara leveranstider.
Men det är ju faktiskt perfekt! Tänk så mycket utrymme jag får till att måla tavlor på eller att bara dansa omkring på i flera veckor. Jag kan öppna diskotek. Jag kan bjuda in grannarna på en bugg. Jag kan ta inträde. Jag kan bli rik.
It's all about how you think about it.
Mjau.
Vart är JAG på väg?
Eller ... plugga utomlands! Ja, haha det stämmer ju. För en vecka i alla fall.
Jag träffade nyligen, av en slump, en person som jag inte träffat på 5 år. Fem år...
[Vilket naturligtvis inte innebär att jag åldrats med fem år, utan att det endast fortlöpt 5 år sedan vi sågs. Jag åldras nämligen med stil ... och det följer aldrig kronologisk ordning. Detta är mycket viktigt att understryka.]
Det är i alla fall han som står för inspirationen i konststycket att resa iväg själv.
Varförs skulle jag inte kunna det?
Ju mer jag tänker på det desto mer absurt ter det sig att jag inte skulle kunna fixa det.
-Jag är inte invalido (än)
-Jag förmår att behärska engelska språket bättre än alla som någonsin läst upp röster från en Eurovision song contest-jury (Hur tänkte de som castade där ??)
-Jag är blondin.
"Hahah, Det kommer du aldrig göra"
... jasså inte?
Biljetten är bokad. Om 10 dar går planet till ett svinvackert lyxhotell i Fuerteventura.
Skrattar bäst som skrattar sist!
(Det är alltså JAG som skrattar sist. Ville bara förtydliga det... utifrån att missförstånd eventuellt skulle kunnat uppstå. Jaha? .. You got that, Okej. Men då tar jag och avslutar den här parentesen då... nu. )
I Fuerte... ska jag förutom att plugga, semestra, traggla skolspanska och utnyttja alla faciliteter i en härlig kombination dessutom passa på att fota som en japanes så att jag kan måla av vyerna i akvarell. Det kan bli el fantástico!
Ja, jag vet om att man kan ladda upp bilderna i datorn och skriva ut. Det är bara mycket mer sport och framförallt mer äkta att måla. You should try it.
P.S Jag återkommer med tidpunkt för vernissage. D.S
Muy bien mi amigos!
Prinsessan på golvet.
"-Ja sängen ser ut att komma in vecka 10 och eftersom du vill ha den levererad så dröjer det ungefär en vecka till, så vecka 11 kan du planera att ha den!"
"-Jaha, ja men visst det blir bra, jag sover mer än gärna på golvet i TVÅ VECKOR! Inga problem, tack så mycket för hjälpen, hej."
Så... vad gjorde jag då?
Jag beställde den.
Vecka elva kan jag räkna med att få sova med high comfort. Känns ju nästan onödigt att ha lagt ut 7 lakan (OBS! För den trögtänkte: ej sovlakan) på en säng när jag antar att en tältsäng utan madrass hade känts som lyx efter en sådan tvåveckors-historia.
Jag och Anna filosoferade idag.
" Jaa.. kolla ut .. vad är det här. Man vill ju bara gå och gräva ner sig i en grav. Det är mörkt och kallt och blåser."
" I en grav är det nog också varmare än ute... En grav ligger ju, trots allt, närmre jordens mitt. Mörkt är det, men där blåser det garanterat inte heller. Det finns således många fördelar med att gräva ned sig i en grav... "
Eureka! Jag tror vi har något här... Det här skulle kunna bli det nya Gran Canaria.
Det blir inget Thailand förresten.
Men förtrösta icke lilla jag... Det ska vi ordna. Själva. Ja vad är det jag brukar säga... vill man få något gjort, ja, då får man göra det själv.
Därför har jag skrivit en dikt tillägnad mig själv;
Här i norr är vintern så hård,
att den leder till både gravvård och långvård.
Den tar livet av både människa och maskin.
Carpe D-vitamin!
Sov sött som socker uppvispat på en pinne!
Underbart är kort.
Ibland imponerar jag på mig själv med mitt intellekt när jag i mitt skriftliga arbete drar slutsatser som är i klass med evolutionen. Ibland är Nobelpriset inte särskilt långt borta.
Samtidigt förbryllas jag över hur oerhört kass min hjärna fungerar i exakt allt vardagligt. Jag förundras över hur jag kan misslyckas med något så enkelt som att koka kaffe, för trehundrade gången dessutom. Är det inte vattnet jag glömmer, så är det kaffet, filtret eller On-knappen. (Kanske ska testa On i alla fall?)
På samma sätt som jag förbryllas över hur jag en gång lyckats bränna hål i vår veranda. På samma sätt som jag förbryllas över hur jag lyckats tappa bort alla mina kort i min plånbok. På samma sätt som jag förbryllas över att jag aldrig någonsin vet var jag har vare sig nycklar, pengar, telefon eller förstånd någonstans.
Mycket intelligens går alltid ut över något, precis som i professorns fall.
I mitt fall går det ut över hela mitt vardagsliv. Men det är ju ett handikapp jag kan leva med. Det finns för- och nackdelar med allt och fördelen med det här är att det åtminstone innebär att jag befogat kan utnyttja handikapprutorna när jag i framtiden parkerar vid köpcentret. Perfect, då kanske jag till och med hittar tillbaka till var jag parkerade min bil! Minnet är som bekant bra, men kort... och underbart är kort!
Det var precis därför jag slutade växa när jag gick i femman.
Jag säger som Uffe "hingsten" Lundell:
Skyll på stjärnorna, skyll inte på mig. Skyll på stjärnorna som vakar över mig!
Natti.
I let that negativity roll off me like water on a duck's back. If it's not positive, I didn't hear it.
Ja herregud, det är naturligtvis så pass mycket att det här fiktiva pappersarket inte räcker till för att beskriva allt ! Men kort och koncist kan man ju säga: allt mellan B-uppsatser och hus & hem. Och det är endast de två små nålarna i höstacken som vi har utrymme att gå in på här och som jag kommer illustrera endast som en skymt av alla klanterier.
Jag fick tag på en lägenhet runt hörnet samma dag som jag skulle flytta och bli ensamstående eller "särbo" . Kanoners tänkte jag, då kan jag bara lassa över alla grejjer dit och flytta in på samma dag som jag flyttar ut, yes!
Jag går dit och kollar på baracken, ber om lite betänktetid och karln ger mig 4 timmars betänketid. Efter 2 ½ timme och x antal telefonsamtal ringer jag upp och säger "I'll take it" (Nej det sa jag inte, jag uttryckte mig på svenska men det låter avsevärt mer filmatiserat och dramatiskt så) och vad säger karln då?... Vad säger karln då?!
Då har han gått och hyrt ut lägenheten till någon annan under tiden som han gett mig betänketid. Detta motiverar han med orden:
"Han behövde verkligen lägenheten"
"OKEJ... Så du tror inte att JAG behövde lägenheten? Du tror att jag gick och tittade på den för nöjes skull eller?? Jag är första spekulant och du har ju förfan lovat mig att jag skulle få den, du kan ju för i helvete inte gå och hyra ut den till någon annan då, det är ju en muntlig överenskommelse din idiot! "sa jag... absolut inte.
Istället sa jag:
"Jaha, men.. du sa ju att.. eh jag skulle ju få betänketid och.. ja, det är ju jag som har första tjing då så att säga och.... jaha, ja , jo visst jag förstår..." sådär lite klassiskt svennigt.
Så det blev till att packa ihop* och åka hem till päronen. Som alla andra år.
(* packa ihop kanske bör utvecklas något. Att "packa ihop" en trerummare på 80 kvadrat låter väldigt mycket enklare än vad verkligheten visar. Det är inget man fixar på en kafferast, inte heller på två dar... har jag lärt mig NU. Trots detta gjorde vi det på ungefär tre dar och det krävde avsevärt mycket mer än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Det var ett dygnetruntarbete med "Via direkt-headset" och i princip träningsvärk i en vecka efteråt.)
Dagen efter detta får jag (vi) ett mycket otippat Underkänt på vår gamla 20-sidors (välskrivna!) uppsats i socialpsykologi. Opponeringen hade gått över förväntan och jag hade väl aldrig kunna drömma om detta! Då är det på det viset att vår expedition har dessutom gått och blivit nedlagd (that's what I call timing) och man måste bege sig till Västerås för att hämta ut den. Detta har varken jag eller min kompanjon tid med i allt som ska fixas och donas med flytt, plugg och jobb. Men när hon väl tar sig tid att åka dit, ja, då visar det sig att skolan dessutom har slarvat bort uppsatsen så vi har heller ingen möjlighet att hämta ut den, korrigera den och få ett G. Just great! DÅ vill man inget hellre än att vara 3 år igen och befogad att lägga sig ned på golvet och skrika.
[ plats för skratt eller gråt ] Jag brukar välja att skratta, det frigör nämligen fler endorfiner.
Nåväl, just det sistnämnda momentet är väl kanske inte helt otippat ändå. I vårt hushåll har vi trots allt alltid hävdat att "hög" i högskolan knappast står för högre studier, utan för en väldigt drogliberal inställning samt aktivt missbruk hos personalen... Konsekvenserna av det yttrar sig i till exempel väldigt skum schemaläggning och fadäser likt ovan.
Mitt i all misär så ringer jag Linda.
"Nej, nu kan det inte vara mer nu måste det vända" säger hon till mig. Jag tror att hon kan vara min ängel.
Ett par dagar senare hör en tjej av sig till mig vars lägenhet jag inte fick pga att någon annan hann före (som vanligt). Men två stycken hade tackat nej och jag var välkommen på visning omedelbums.
Lägenheten var över all förväntan och mycket mer lägenhet för pengarna än skjulet som idioten hyrde ut till någon annan idiot. Inget att orda om med andra ord! Check!
Ett par dagar senare får jag besked angående min uppsats i kriminologi om seriemord. Denna förbannade uppsats som jag av olika anledningar haft väldiga problem med, gett upp halva julen och försakat delar av mitt liv för men ändå varit så OERHÖRT missnöjd med . (Å andra sidan blir jag ju aldrig nöjd heller. ) Jag var dock hundratio på att jag skulle få ett underkänt vilket alltså skulle resultera i två tunga underkända uppsatser på samma gång och förmodligen inte en chans att dela ett kompishjärta med CSN...
MEN gode gudfan i himmelen. Jag blev godkänd med hästlängder... Inte bara det, jag fick till och med ett: "bra".
Herregud vänta nu...." bra"... ?
Jag tror aldrig ett "bra" har betytt så mycket i hela mitt liv.
Sen bölade jag i säkert en timme efteråt. (Oh.. that is pathetic...)
I know! Men så lycklig blev jag. Förmodligen för att jag tog det som ett tecken från ovan på att det hade vänt, och förmodligen för att jag hade glömt bort att jag faktiskt är bra, och jag har dessutom papper på att jag är det!
Den som inte längre vill bli bättre slutar dock vara bra. Men jag kommer alltid bli bättre!
Iband vill man dock begära skilsmässa från sig själv . Och tro mig... jag har försökt. Om jag har försökt ...
Men titta på mig när jag pratar med dig, säger jag till mig. Men det gör jag inte. Jag hör ju inte.. och jag lyssnar ju inte! Det här äktenskapet ser ut att vara för evigt oavsett vad jag själv vill. Hur ska man orka undrar man ibland?
Man får dock inte gräva ner sig... som grävlingen sa.
Jag minns att jag slängde ur mig ett par bevingade ord på nyårsafton i år, någon gång runt tolvslaget. (surprise)
"I år är det inte hundens, kattens eller råttans år. I år är det tamejfaan mitt år! "
Klockrent. Jag måste börja citera mig själv oftare. Mycket oftare!
Nu tänker jag avrunda det här abnormt ointressanta och inte ett dugg underhållande, men dock något personlighetsutvecklande, inlägget med att citera en person som jag aldrig nånsin trott att jag skulle citera. Men jag citerar Petter:
" Det är min tur nu, vinden har vänt!"
Cheers mates!
Jag har inte skrivit i den här bloggen sen Palmemordet.
Det där är en tankegång som faktiskt inte är helt orimlig att man en gång kommer tänka. Det är i samma veva som det inte längre är någon idé att man köper gröna bananer längre. If you know what I mean.
Men jag har nog några år kvar dit, trots allt!
Nu ska jag ta och trycka in lite bokstäver i ett worddokument. Inte helt random bokstäver alltså.
Det hade ju i och för sig varit oerhört smidigt och tidssparande om jag hade kunnat göra det! Jag är dock osäker på om min examinator hade tyckt att det varit ett lika fantastiskt beslut. Jag vet inte vad, men något säger mig att hon inte hade tyckt det.
Jag funderar i alla fall på att skaka liv i det här historiestycket... Jag har saknat det en schmula. Vi får väl se, som den blinde sa.
Glöm nu inte att: Time is indeed a drug, too much will kill you! ;)
Inte musikalen Hair.
Länge sen man kritade ner nåt här.
Det känns lite som ett nederlag. Den här gången trodde jag verkligen på det, jag ville ju så gärna att det skulle fungera och ett tag tyckte jag faktiskt att det gjorde det!! Jag ville verkligen att jag skulle trivas på det här sättet. Jag har verkligen försökt den här gången det ska gudarna veta.. och jag har gett det så mycket tid! Mycket mer än någon gång förut. Men jag måste inse att det är inte så här det ska vara,
Sååå.... Imorgon ska jag påbörja projekt back-to-blond... igen.
Nu låter det som att jag byter hårfärg stup i kvarten, det gör jag absolut inte. Men kanske att jag en gång vart tredje år får någon slags psykos och fattar ett beslut om att bli mörkhårig som jag en vecka senare ångrar. Nepp nu är det slut med tönterier. Jag e född blond och ska fan dö blond. Och dö det kan man göra när som helst, så alltså är det skynda skynda-principen som gäller!
Jag e lite rädd skall understrykas. Sen den här färgen har börjat "lägga sig" har jag blivit ALLDELES för rödhårig. Eller kastanjeröd eller what the loréal fuck it is! Och det är absolut INTE OK. Jag är inte ett fan av vare sig Lilla My eller Nicole Kidman och planerar inte heller att bli.
Alla som har färgat hårfan åt det röda hållet vet dock att röda nyanser är sjukt svårt att bli av med... och det är här min "lilla" skräck sätter in.
Innebär det här att jag måste avfärga skiten 30 ggr så att det blir grönt lila och kvasiblått? Eller innebär det här att jag inte kan få tillbaka min gamla hårfärg innan skiten växt ut?
Finns det en jourlinje för hår? I sådana fall ge mig numret, fort! Eller åtminstone ett råd på vägen. Tack.
Kvällens trekant.
Jag har Pearl Harbour extended version á 4 dvd att se fram emot de närmsta 3 timmarna. Jag har ett glas rödtjut och en skål med godis som jag bokstavligen ska trycka in, utan att använda gaddarna. Jag har en bal toarullar från Euroshopper a´ca 1, 25 kr rullen. Jag har Ben affleck och Josh Hartnett inom en räckvidds avstånd.
Så nära men ändå så långt bort.
Jag har ett luxöst liv.
